myownstoriess.blogg.se

Every heartbeat - kapitel 6

Publicerad 2012-09-29 20:54:32 i Every heartbeat,

Liams pov
 
Jag ville inte skrika åt honom när Aime fanns i närheten, men det hindrade inte mig när jag kom hem. 
Det var inget vanligt syskongräl, utan värre än så. Saker flög omkring, porslin gick sönder.
Men vi kunde inte hjälpa det!
" Hon var i vägen, jag var ju tvungen att säga något för att den feta kossan skulle flytta på sig" sa Scott och drämde till en keramikkruka som stod i fönstret, vilket föll och slog i golvet. 
Han visste precis vad han skulle säg för att få mig tappa kontrollen. Att förnedra Aime!
Men jag bet ihop och höll mig lugn. Jag sparar det till en annan dag.
" Skärp dig Scott. Du kan inte låta ditt dåliga humör gå ut över andra." Så fort jag hade sagt det, fick jag ett hårt slag i ansiktet. Så hårt att jag nästan föll omkull. Det var då jag klarade mer, och gjorde ett utfall mot Scott.
Men Scott var beredd och knuffade till mig så jag slog ryggen i vårt gamla antika köksbord. 
Jag stapplade mig fram till Scott och gav honom ett slag med min knytnäve rakt på näsan. Jag kunde se direkt att den var bruten. Men det skulle läka snabbt!
Precis när vi skulle ryka ihop igen, kom pappa inrusande. "Vad i helvete håller ni på med? Nu slutar ni! Städa upp här och sedan sätt er ner. Vi ska ha ett familjemöte."
 
"Liam jag vet hur mycket Aime har betytt för dig och gör fortfarande. Och det sårar mig att se dig såhär. Men både du och jag vet att det inte skulle gå. Både mot flocket och mot Aime. Tänk om hon står i vägen en dag, då kan det hända precis samma sak som idag när du tappar kontrollen. Aime är inte som Scott! Vill du verkligen utsätta henne för något sådant? "
Självklart ville jag inte det! Men jag låtsade att jag inte lyssnade och stirrade ut igenom fönstret. Det spöregnade!
Då fick jag se Aime komma ridande förbi i full galopp på Blackie. Hon grät!
Kommentarer (0)

Every heartbeat - kapitel 5

Publicerad 2012-09-25 16:11:50 i Every heartbeat,

Aime pov
 
Emily var riktigt trevlig!
Hon visade mig runt, och vi satt bredvid varandra på lunchen. Jag hade inte haft så kul på evigheter!
" Berätta lite om dig själv Aime. Har du varit med om några roliga saker i ditt liv? "
Inget roligt, snarare tragedier. Oj vad skulle jag börja? Emily var så nyfiken.
" Jag flyttade hit till min farmor och farfar med min lillasyster Annie." Mer orkade jag inte säga.
" Och dina förädrar? " Hemskt vad hon frågade. Hur mycket vågade jag säga till henne? 
" De är döda!" Så nu har jag sagt det. Men snälla Emily, fråga inte mer.
" Vad hände?" Jag såg att Emily tvekade, ångrade sig över det. Men jag blundade och log. " Ehm, de..."
Skol klockan ringd. Dags för Engelska! Konstigt nog hade jag velat berätta allt för Emily. Hon var så äkta, en riktig vän.
 
Vi var redan sen till lektionen, så jag började springa igenom korridoren men Emily tät efter. Det var då jag smällde ihop med någon. Vilken krock det blev! Jag lyckas med allt på första dagen, allt ifån att ramla på plant golv till att springa in i människor.
Medans jag vacklades bakåt, stod personen kvar på exakt samma plats som för några sekunder sedan. Jag lyckades nätt och jämt hålla mig på fötter och försökte vänta ut yrseln.
Det var en lång mörk kille. Stor var han,  riktigt biffig om man säger så! 
" Oj förlåt jag såg dig inte. " Jag kunde se hur ilskan växte i honoms ögon, men han försökte behärska sig.
" Se dig för bitch! " Bitch? Kallade han mig just för det? Vilket idiot! Bara för att jag råkade spring in i honom. Snacka om kort stubin.
Det var då jag såg att de var två. Han såg exakt ut som de andra fast lite kortare. Kanske var de bröder?
Emily drog mig i armen och vi gick därifrån.
" Vilka var det där? " viskade jag i hennes öra. Emily svarade inte direkt, utan gick in i klassrummet och satte sig vid ett av träborden. Sen suckade hon och skakade på huvudet.
" Den otrevlige är Scott och den andra är Liam. De är bröder! Scott är faktiskt ett år äldre, men har fått gått om ett år pågrund av familjegrejer säger alla. Så håll dig borta från dem, de skapar bara problem. Du såg vad som hände! Scott hatar allt och alla. Och Liam förljer honom som en liten valp. Han var en underbar kille innan, men när Scott började i hans klass har det bara gått utför för dem. 
Lyssna nu på vad jag säger! Håll dig borta från dem! "
 
Jag kunde inte koncentrera mig. De där ögonen kände jag igen. Liams guldbruna ögon.
Jag hade sett demm men var?
Kommentarer (0)

Every heartbeat - kapitel 4

Publicerad 2012-09-21 13:03:45 i Every heartbeat,

Aime pov
 
Här stod jag.
Min första dag på den nya skolan. Jag får blickar efter mig, men bryr mig inte.
"Bara fortsätt gå Aime!"
Vart låg biologisalen? Alla rum såg likadana ut. Jag tog upp den ihopskrynklade lappen som jag hade fått av rektorn. Sal 11b, mdn jag gick ju nyss förbi sexton och nu helt plötsligt är det sal tjugoett. Suck! Jag var redan en kvart sen..
Jag fortsatte igenom den mörkgråa korridoren. En av lamporna i taket hade gått sönder, och blinkade oavbrutet.
Även fast glovet var plant kunde jag inte undgå att snubbla.
Jag kände hur knäna skickade en signal igenom kroppen när de stötte i golvet. Pennan och mobilen for iväg!
Jag kunde riktigt höra fnissen runt om mig. De verkade tycka detta var riktigt roligt, den nya tjejen hittade inte vart hon skulle och på redan första dagen har hon gjort bort sig.
Jag satt kvar en stund, bara för att slå väck tankarna och andas ut.
" Det kunde gått värre Aime."
Jag hittade mobilen och skulle precis sträcka mig efter pennan när en annan hand hann före mig.
Jag reste mig genast upp för att skälla ut den personen som hade tagit mina grejer. Men istället räckte hon den till mig och log. 
Det var en tjej, ungefär i min ålder skulle jag tro. Fast hon var kortare, hennes långa svarta hår hängde nerför axlarna. Och hennes chockladbruna ögon var så livliga när hon väntade på att jag skulle ta emot pennan.
"Hejsan, jag heter Emily!"
 
Då kunde inte jag heller låta bli att le.
Kommentarer (1)

Every heartbeat - kapitel 3

Publicerad 2012-09-18 09:03:23 i Every heartbeat,

Liams pov
 
Det var hon! 
Hennes havsblåa ögon lyste över hela parkeringen. Det var verkligen hon.
Lite med Aime hade förändrats. Hon hade klippt att sitt långa chokladbruna hår, hennes ögonbryn och ögonfransar hade blivit mörkare. Och så klart hade Aime blivit längre, mycket längre faktiskt.
Jag kunde inte sluta titta in i hennes ögon. Hennes barnsliga uppspärrade ögon. Hon var så nervös, stod där blickstilla vid trappuppgången. Att börja tre veckor in i terminen måste vara hemskt. Men som jag minns Aime så kommer hon få det lätt. Hon är tuff, ger sig inte i första taget.
 
Om hon bara vände sig om och såg mig. Då kanske hon kunde minnas lite av mig, vi hade ju träffats. 
Jag minns exakt vilken dag, tjugotredje maj tvåtusensju. Sedan dess har jag bara iaktagit henne på avstånd.
Jag ville bara gå fram till henne, säga "hej" eller något sådant. Bara så att hon får veta att jag fanns.
Men jag kunde inte! Får hon veta vem jag är och vad jag var så kommer hon flippa ur. 
Aime undviker mig förevigt, mer än vad hon redan gör och jag kommer aldrig att nå fram till henne. 
 
Det går inte! Hon kan även bli skadad. Jag kan inte riskera det.
Kommentarer (0)

Hjälp?

Publicerad 2012-09-17 19:25:06 i Every heartbeat,

Jag tycker att Forks inte var så bra val, då jag härmar Twilight för mycket. Men jag kommer inte på något annat.

Kan ni hjälpa mig? Komma på en stad med mycket skog och regnar mycket?

Kommentarer (1)

Every heartbeat - kapitel 2

Publicerad 2012-09-16 19:46:00 i Every heartbeat,

Aime pov
 
Nu var vi här! Jag, Annie och min häst Blacki. Farmor och farfar beter sig som om inget har hänt. Det gör mig riktigt irriterad, jag kan hantera det! På Annie funkar det, hon trivs här. Men jag kan inte vara kvar här, det påminner mig för mycket när vi alla var en familj.
Så jag gick ut för att ta mig en promenad, upp i skogen här alldeles intill. Det var så tyst, så fridfullt vilket passade mig bra. Ville bara komma iväg från allting, alla beskymmer.
Jag hörde hur tallarna knarrade när viden susade förbi stammen. En och annan fågel började pipa. Jag älskade det!
Det låg ett rött litet hus i utkanten av skogen, vilket tydligen var vår närmaste granne haha. Men det verkade vara helt dött! Bara en lampa lyste i ett fönstrerna, och en motorcykel stod utanför garaget.
 
Jag fortsatte gå uppåt, mjölksyran värkte i knäna och svetten började rinna. Jag vet inte hur långt jag hade gått innan jag hittade klipporna. Det gick inte att gå längre! Jag gick och ställde mig vid kanten. Jag kunde se allt härifrån. Så vackert! Att lyssna på vattnet som slog mot klipporna. Jag sträckte ut armarna och blundade.
Kände hur vinden drog i mitt hår, jag trodde jag flög, Nej jag flög verkligen iväg. Tänk om jag kunde ta mig bortom horisonten. Seglar över himmelen med stora öppna vingar. Det goda i mig kom upp! Här kunde jag vara mig själv.

Mobilen vibrerade högt i min ficka, jag slog upp ögonen. Tillbaka till verkligheten, Annie stod det på displayen.
"Jag kommer!"
Seattle kanske inte var så hemskt som jag trodde, om jag bara hade någon att prata med.
Kommentarer (1)

Every heartbeat- kap 1

Publicerad 2012-09-12 15:01:00 i Every heartbeat,

Aime pov
 
1år har gått! 1år har gått sedan pappa och mamma körde in i det trädet. Men det var inte deras fel. Det var den idiotiska fulla busschaffören, som körde in i sidan av bilen. Pappa tappade kontrollen om ratten, åkte ner för kanten rakt in i ett träd. Båda dog omedelbart!
Jag och Aime var hemma själva den kvällen, satt i soffan och väntade på att mamma och pappa skulle komma hem.
Hur tror ni det känns när två poliser kommer in igenom dörren och berättar att ens föräldrar är döda? Värst var det nog för Annie, hon var ju bara 9år och förstod inte riktigt var mamma och pappa hade tagit vägen.
Jag lovade att jag skulle göra allt för henne, hjälpa henne igenom det.
Men vem skulle hjälpa mig?
 
Jag 15år, bor på ett elevhem med Annie. Jag gör inte mycket för att hjälpa till, de får klara sig själva. Om det inte kommer till min syster!
Men nu är socialen trött på mitt uppförande och tänker skicka mig och Annie till Birmingham där vår farmor och farfar bor, i hopp om att jag ska förändras.
Kan livet bli värre? Jag hatar regnet är uppe, har varit där över ett sommarlov när jag var yngre och jag gillade det inte alls. Helt dött!
Det bästa jag kan göra är att hålla på som jag gör, då kanske de skickar tillbaka mig hit?
 
Kommentarer (0)

Every heartbeat - prolog lite baserad på twilight

Publicerad 2012-09-11 21:30:00 i Every heartbeat,

Aime föräldrar dog i en bilolycka för 1år sedan. I hopp om att börja om ett nytt liv åker hon och sin lillsyster Annie till sin farmor och farfar i Seattle. Aime hatar det! Det regnar nästan dygnet runt, och värst av allt. Nya regler!
Hon vill inte vara kvar där, och gör allt för att komma bort därifrån. Men för Annies skull måste hon försöka..
När hon börjar skolan träffar hon Liam, en mystisk mörk kille med en mörk bakgrund. Men på något sätt har de träffats förr? Eller är det bara det Aime tror? Allt hon vet är att hela hennes liv kommer att förändras och mycket sättas på spel..
 
Låter detta bra? Vill ni att jag ska börja skriva på denna? Tror ni att den kommer bli läsvärd?
Kommentarer (0)

Om

Min profilbild

Här kommer jag lägga ut lite stories som jag kommer på. Hoppas ni gillar dem! :D Jag kommer även när jag känner mig redo avslöja vem jag är!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela