Every heartbeat - kapitel 3
Liams pov
Det var hon!
Hennes havsblåa ögon lyste över hela parkeringen. Det var verkligen hon.
Lite med Aime hade förändrats. Hon hade klippt att sitt långa chokladbruna hår, hennes ögonbryn och ögonfransar hade blivit mörkare. Och så klart hade Aime blivit längre, mycket längre faktiskt.
Jag kunde inte sluta titta in i hennes ögon. Hennes barnsliga uppspärrade ögon. Hon var så nervös, stod där blickstilla vid trappuppgången. Att börja tre veckor in i terminen måste vara hemskt. Men som jag minns Aime så kommer hon få det lätt. Hon är tuff, ger sig inte i första taget.
Om hon bara vände sig om och såg mig. Då kanske hon kunde minnas lite av mig, vi hade ju träffats.
Jag minns exakt vilken dag, tjugotredje maj tvåtusensju. Sedan dess har jag bara iaktagit henne på avstånd.
Jag ville bara gå fram till henne, säga "hej" eller något sådant. Bara så att hon får veta att jag fanns.
Men jag kunde inte! Får hon veta vem jag är och vad jag var så kommer hon flippa ur.
Aime undviker mig förevigt, mer än vad hon redan gör och jag kommer aldrig att nå fram till henne.
Det går inte! Hon kan även bli skadad. Jag kan inte riskera det.
