Every heartbeat - kapitel 2
Aime pov
Nu var vi här! Jag, Annie och min häst Blacki. Farmor och farfar beter sig som om inget har hänt. Det gör mig riktigt irriterad, jag kan hantera det! På Annie funkar det, hon trivs här. Men jag kan inte vara kvar här, det påminner mig för mycket när vi alla var en familj.
Så jag gick ut för att ta mig en promenad, upp i skogen här alldeles intill. Det var så tyst, så fridfullt vilket passade mig bra. Ville bara komma iväg från allting, alla beskymmer.
Jag hörde hur tallarna knarrade när viden susade förbi stammen. En och annan fågel började pipa. Jag älskade det!
Det låg ett rött litet hus i utkanten av skogen, vilket tydligen var vår närmaste granne haha. Men det verkade vara helt dött! Bara en lampa lyste i ett fönstrerna, och en motorcykel stod utanför garaget.
Jag fortsatte gå uppåt, mjölksyran värkte i knäna och svetten började rinna. Jag vet inte hur långt jag hade gått innan jag hittade klipporna. Det gick inte att gå längre! Jag gick och ställde mig vid kanten. Jag kunde se allt härifrån. Så vackert! Att lyssna på vattnet som slog mot klipporna. Jag sträckte ut armarna och blundade.
Kände hur vinden drog i mitt hår, jag trodde jag flög, Nej jag flög verkligen iväg. Tänk om jag kunde ta mig bortom horisonten. Seglar över himmelen med stora öppna vingar. Det goda i mig kom upp! Här kunde jag vara mig själv.
Kände hur vinden drog i mitt hår, jag trodde jag flög, Nej jag flög verkligen iväg. Tänk om jag kunde ta mig bortom horisonten. Seglar över himmelen med stora öppna vingar. Det goda i mig kom upp! Här kunde jag vara mig själv.
Mobilen vibrerade högt i min ficka, jag slog upp ögonen. Tillbaka till verkligheten, Annie stod det på displayen.
"Jag kommer!"
"Jag kommer!"
Seattle kanske inte var så hemskt som jag trodde, om jag bara hade någon att prata med.
