myownstoriess.blogg.se

Every heartbeat - kapitel 15

Publicerad 2012-11-20 18:05:20 i Every heartbeat,

Liam pov
 
Det var jobbigt att se Aime så förtvivlad. 
Jag är en kille men det var riktigt läskigt! Vilken tur att Rick och Larry kom. Jag hade kunnat stoppa henne ensam. Vi fick verkligen dra ut Aime ur stallet, hela hon skakade!
Motorcykeln kunde vi inte heller ta, för hon hade kunnat hålla sig kvar.
"Rick kan du köra hem den till mig? Ställ den utanför garaget så sätter jag in den när jag kommer."
Rick var inte svår att övertala, det visste vem som helst. Så länge han fick köra.
Sen stod jag där med Aime. Hon satt i gruset med händerna om knäna. Hennes mascara hade blandats med tårarna som aldrig slutade. Men det var inte bra läge att skoja med henne! Hon var helt förstörd, vad skulle jag göra?
"Aime, kom!"
Långsamt hävde jag upp henne på fötter, lät hennes stödja på mig och så gick vi sakta förbi ridhusen. 
Ingen sa ett ord på hela den tiden det tog från stallet till Aimes hus. 
 
Jag följde henne tätt i hälarna, medans hon desperat förökte ta sig uppför trappan till hennes rum. 
Sängen knarade till när hon satte sig på den. Jag följde efter. 
Aime tog sina händer och lade dem framför ansiktet.
"Hur är det?" 
Åh vad dum du är Liam! Var de det bästa du kunde?
Aime snyftade, hon grät igen.
"Alla dör eller försvinne rrunt mig. Först mamma och pappa, nu Blackie. Vem kommer härnäst? Du? Jag kommer inte orka med att leva om du lämnar mig. Det är därför vi inte kan.." Hon tystnades och stirrade in i väggen. 
Det var droppen! Hur kunde hon säga något sånt? Om hon bara visste hur mycket jag älskade henne.
Jag tog hennes hand och flätande in den i min.
"Aime, titta på mig!"
Hon tittade rakt på mig, mötte min med tom blick. Hennes vackra havsblåa ögonfärg hade försvunnit, nu var de blnka och blodsprängda.
"Jag ska ingenstans! Hur många gånger vill du att jag ska säga det, innan du förstår? Jag kommer alltid finnas här för dig. Kan du inte ge mig en chans?"
Aime log mot mig. Då tog jag mitt tillfälle och kysste henne. Jag tryckte mina läppar mot henne. De smakade apelsin.
Då vaknade hon till liv och gled sina fingrar igenom mitt hår.
 
Hon besvarade kyssen, Aime kysste mig tillbaka!
Kommentarer (0)

Every heartbeat - kapitel 14

Publicerad 2012-11-16 12:02:37 i Every heartbeat,

Aime pov
 
"Jag kör dig! Gå ut så kommer jag med motorcykeln." Sen pep det till i luren. 
Jag hann tänka efter i några sekunder om vad jag skulle göra. Var det bäst för Blackie att somna in? Hon lider ju så mycket. 
Jag gick med tunga steg ut igenom dörren. Liam stod redan vid staketet. Jag satte mig bak på motorcykeln men la händerna bakom mig istället för att sträcka ut dem. Ingen dag för att flyga! 
Vi susade förbi i trafiken. Fort gick det även fast det inte var så långt till stallet. Men jag måste få säga hejdå en sista gång, så jag bad Liam att gasa på.
 
Det var nästan helt tomt på parkeringsplatsen, bara en röd bil med transport stod där. De väntade på mig, att ge dem beskedet att jag går med på att de gör slut på Blackies lidande.
Jag hoppade innan Liam riktigt hunnit stanna och började springa mot ingången.
Men Liam slet tag i min arm. "Vänta jag följer med dig!." Sedan tog han min hand och så gick vi igenom stallgången. Blackies box var öppen, Nina stod där inne. Nedanför henne låg Blackie och andades tungt. Hon hade verkligen ont! Ville inte ens stå upp.
Jag visste inte vad jag skulle göra, utan satte mig ner i torven. Försiktigt lade jag handen på Blackies huvud och hon tittade in i mina ögon. Jag struntade att några tittade, just då fanns bara Blackie och jag. Hon visade upp alla våra minnen. Första gången jag preovred henne som 7åring, alla hoppträningarna, de galna galoppturerna i skogen, SM guldet vi tog för två år sedan. Jag fick uppleva farten igen, hur Blackie sög tag i hindret och frustade när hon tog i för att komma över. 
Den kittliga känslan när hon flåsar mig i örat. 
"Aime du måste låta mig gå. Jag orkar inte mer! Min 20års tid hos dig är slut, jag behöver komma upp till himmelen. Tiden hos dig Aime har varit den bästa. Du har tagit väl hand om mig. Jag älskar dig!"
Då kunde jag inte hålla tårarna borta längre, utan lät dem falla nerför mina kinder.
Nina böjde sig ner och kramade om mig.
"Det är dags nu, är du redo?"
Det stod en man i boxöppningen, jag visste varför han var där.
Jag nickade sakta, bara jag slapp se det. Liam visste det också för han tog min hand igen och ledde mig ut därifrån. I dörröppnigen stod Larry och Rick. vad gjorde dem här?
Då hörde jag skottet. En hög bedrövande knall. Det ekade i hela stallet. Jag ångrade mig, jag var inte redo att släppa taget. Min bästa vän! Nej..inte än. Jag vände mig om för att springa tillbaka. Det kanske finns en chans?
Men något stoppade mig, hade ett starkt grepp om mina axlar. Det var Liam.
"Nej Liam släpp mig!" Men hansläppte mig inte. Istället tog han sin hand på min haka och vred mitt huvud mot hans.
"Lyssna på mig! Det finns inget du kan göra, Blackie är borta." Nej hur kan han säga så? Det gör mig så förbannad.
"Släpp mig din idiot!" skek jag och försökte vrida mig loss. Men fler armar dök upp och greppet blev hårdare.
Jag fick nog, tog min lediga arm och drämde till den i magen på Liam. Men han rörde inte sig ur fläcken. Det gjorde mig bara ännu argare, att jag tog sats igen och slog till han på kinden. 
Direkt ångrade jag mig. Hur kunde jag? Och hur kunde han bara stå där och låta mig slå honom. Tårarna fortsatte forsa nerför kinderna. Jag kände inte mina ben, behövde något att ta tag i. Då reagerade Liam. 
Han tog tag lätt i mina handleder och försökte få kontakt med mig.
 
Jag kastade mig om famnen på honom, kunde inte andas!
Kommentarer (0)

Every heartbeat - kapitel 13

Publicerad 2012-11-11 00:47:42 i Every heartbeat,

Aime pov
 
Farmor, farfar och Annie skulle på bio den kvällen. Men jag fick lov att gå hem till Liam istället, de kunde honom väldigt bra vid det här laget. 
Lite nervös var jag, även fast jag visste att vi bara var vänner. Nervöst att träffa hans familj, och se hur länge jag orkade stå ut med Scott. Fick innan ett sms från Liam att Larry, Rick och deras flickvänner skulle vara där också.
 
Jag stod inne i badrummet i minst en timme, utan att riktigt göra något. Jag stod framför spegeln och stirrade på mig själv.
"Såja Aime, detta kommer gå fantastisk! Du är grym, visa det nu." Jag försökte peppa mig själv utan resultat. 
Jag tog av mig kläderna och gick in i duschen. Jag tog god tid på att frächa upp mig. Borsta tänderna om och om igen, men ville inte sminka mig för hårt. Det var ju bara en middag ellerhur? Träffa Liams pappa och hans kompisar.
 
Jag satte mig och stirrade på klockan, kunde tiden gå saktare? Framor kom in i köket och pussade mig på pannan. De skulle åka till bion! Jag följde med dem till dörren för att vinka av dem.
När jag såg deras svarta Volvo svänga runt knuten log jag för mig själv. Jag hade äntligen hittat tillbaka till mig själv igen! Vågat börja om från början. Tack vare alla underbara människor runt om mig.
 
Jag skulle precis låsa yttedörren och gå mot Liams hus när telefonen ringde. Jag gick in igen och sparkade snabbt av mig skorna. 
"Aime här!"
"Hejsan Aime. Precis dig jag ville prata med. Det handlar om Blackie!"
Det var Nina i andra tråden. Och jag hörde på hennes sorgsna röst att något hade hänt. Jag visste inte vad jag skulle säga så jag höll tyst och lät Nina berätta.
"Du vet att Blackie har varit sjuk till och från ett ganska långt tag nu. Men hon blir allt sämre! Du måste komma ner hit, veterinären är här och han säger att det inte finns.." 
Det tysnades. Jag fick nästan panik.
"Jag..kommer..!'' lyckades jag stamma fram.
Sedan lade jag på. Då kom jag på! Farmor och farfar är iväg, jag hinner aldrig fram till stallet i tid och jag gick eller cyklade. Hur skulle jag kunna ta mig dit?
 
Jag ringde Liam.
 
 
Kommentarer (0)

Om

Min profilbild

Här kommer jag lägga ut lite stories som jag kommer på. Hoppas ni gillar dem! :D Jag kommer även när jag känner mig redo avslöja vem jag är!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela