Every heartbeat - kapitel 9
Liam pov
Aime misstänkte något, det såg jag.
Hon satt vid ett träd längst ner vid parkeringen och låtsades läsa Hamlet. Då och då såg jag att hon tittade upp och stirrade på mig. Jag ville gå fram till henne och säga att det hon misstänker är sant.
Men både farsan och Scott har tvingat mig att inte göra något åt det, för Aimes eget bästa. På sätt och vis har det rätt. Jag såg vad som hände vid klipporna.
Jag vände mig försiktigt om och började gå till lektionen. Det värkte i hela mitt bröst att bara strunta i Aime sådär.
Jag kunde inget göra! Jag hade svurit till flockledaren att inte säga något till henne.
Men det var min plikt att skydda henne med mitt liv. Livet är komplicerat.
" Aime vad har du valt för dikt att läsa upp för oss idag? " Jag vaknade till från den tråkiga svenskalektionen.
Fan också! Mr Ross ville att vi skulle leta upp en dikt som betydde något för oss själva. Det kunde vara precis vad som helst! Vi kunde använda utav böcker, internet och filmer. Jag hade helt glömt bort!
Aime vecklade upp ett papper ur sin ficka och börjde läsa.
" There was a time I was so a fread
to lose you, not see you again
but you come back to me
and I cant lose you again
Its enough for me to be with you
to live and finish it with you "
to lose you, not see you again
but you come back to me
and I cant lose you again
Its enough for me to be with you
to live and finish it with you "
Sedan tittade hon på mig, Aimes havsblåa ögon lyste in i mina. Jag var förtrollad! Ville bara gå fram och kyssa hennes röda läppar, röra vid henne.
" Liam vad har du att läsa för oss? Liam! " Jag ryckte till, tillbaka till verkligheten. Mr Ross tittade irriterat på mig.
" Jag glömde bort!" svarade jag och tittade ner i bordet. Jag skämdes, aldrig innan har jag missat en ända läxa.
Det ringde ut till rast, men alla satt kvar till Mr Ross sa åt oss att gå. Han kan bli riktigt förbannad om ingen lyssnade på honom.
"Slut för idag! Liam du har imorgon på dig att leta upp en dikt." Jag nickade och skyndade mig ut. Detta var bara för mycket för mig. Så nära att tappa kontrollen när Aime tittade på mig.
"Andas Liam! Andas! Inte här, inte nu!" Scott röst ekade i mitt huvud. Det funkade, jag kunde andas ordentligt. Jag var lugn.
Någon petade mig i ryggen och jag vände mig snabbt om.
" Hej, Liam va?" Jag svalde rösten som var på väg upp.
"Jag är Aime. Kan jag få prata med dig lite?"
