Every heartbeat - kapitel 12
Liam pov
"Jag sa ju åt dig att hålla dig borta från Aime. Hennes säkerhet går före er vänskap! Vi lovade Aimes föräldrar att hålla ett öga på henne om det skulle hände de något. Och det gjorde det! Vet du vad det betyder? De vill åt henne Liam! Och det är vår uppgift att skydda Aime. Scott har berättat att ni har blivit väldigt goda vänner?"
Ännu ett familjemöte jag inte orkade bry mig om.
" Du behöver inte skicka Scott för att spionera på mig. Och jag vet vad jag gör! Oroa dig inte." Jag gick fram och rufsade pappa i håret innan jag vände mig om och gick mot mitt rum. Vi bodde i ett enkelt envåningshus, så det var inga trappor att gå upp för. Innan när mamma levde så var hon brandman. Men hon råkade ut för en olycka när hon skulle rädda ett par som satt fast i en brinnande lägenhet. Mamma och två till tog risken och gick in. Men hon fastnade när en bokhylla föll över henne. De andra lyckades rädda paret och även mamma, men hon blev förlamad från midjan och neråt. Så vi skaffade detta huset och pappa har inga planer på att flytta, det påminner så mycket om henne. Det var precis så mamma ville ha det!
"Och föresten, Aime kommer på middag ikväll." Jag log ett hånflin innan jag gick in på mitt rum och smällde igen dörren. Haha ni skulle se pappas min! Jag hade aldrig trotsat honom innan, men Aime betyder tillräckligt mycket för mig att jag inte kan låta henne gå.
Jag tog mobilen och slog Aimes nummer. Det gick ungefär tre signaler innan jag hörde hennes röst.
"Hej Aime, det är Liam! Jag undrar om du vill komma hit och äta middag ikväll? Det är inte mer än rättvist, då vi har varit hemma hos dig hela tiden."
Aime bad mig vänta och så försvann hon. Först trodde jag att hon skulle klicka bort mig, men då hörde jag henne flåsa i luren.
"Absolut jag kommer!" Hon försökte fnittra mellan de andfåda andetagen.
"Kom hit vid klockan 8." sa jag innan jag lade mobilen på natduksbordet. Yes!
Jag var så trött att jag knappt kunde hålla ögonen öppna. Två timmar hinner jag sova!
Men precis när jag hade ställt alarmet dök Scott upp i rummet. Vad vill han nu då?
"Pappa ville att jag skulle hälsa ett par saker." Jag himlade med ögonen, kunde han inte komma själv istället för att skicka Scott.
"Han orkar inte bråka med dig igen bara. Hur som helst till saken! Vi kommer inte vara trevliga mot Aime ikväll. Pappa och jag anser att skydda henne är att befinna sig så långt bort från oss som möjligt. Vi kan inte hjälpa att du har blivit förälskad i den ända som du inte kan få."
Jag är inte kär i Aime! Vi är vänner bara.
"Så vi kommer försöka att få Aime tycka illa om oss, så kanske hon låter oss vara ifred. För hennes egen säkerhet! Det är ju ditt egena fel att det blivit såhär. Du kunde ju inte ens hålla dig borta från Aime när hon var liten."
Nu blev jag riktigt irriterad på Scott, lämna mig ifred! Få mig inte att tappa humöret.
Men Scott verkade förstå det, gick ut ur rummet så fort jag minsta lilla skakade.
Jag lade mig raklång i sängen, och stirrade upp i taket. Vad hade jag satt Aime i?
